of, jag tockte liksom jag såg swansen på honom i jäns. — Kan min sjål hända, hwiskade Pets ter och blef synbarligen rädd om öronen, samt skyndade att få tömmen på häftars na och komma ästad från detta förtrolla de ställe. Men jag roade mig blott åt hand öfs wertro, hwaraf det mesta numera före swunnits hos den mera bildade allmogen men då war det ide få. Skogsfrun eller fom hon på skånska kallas skogssunan, necken, bäckahästen, bergspysslingar, fyrkogrimmen, goanisse, nattrameren, gastar oc gengångare börs de till de spöken fom lefwat i folfetå tro långt in i detta ärhundrade. Men jag wisste nog hwad som fatta: deg pistolen och att krutet blifwit wått då hon stod och skyllrade i landsmägsr mosset. Sedan wi nu likwäl kommit åstad oh bunnit till Homannahusen, hwarest dä för tiden befanns ett widtberyktadt frog ställe, wille Petter ej färdas längre, utan föreslog att wi skulle qwarstanna der, ty unter uns gesagt, så kände Petter en smula törst på läpparna.