kärra, der wi skulle beta och der en och ywar ruskade upp fig från skinkorna och hökassen. Och, heu misere mei, jag hade slumrat till od) tappat pistolen på landåwär gen, den war sannolikt borta från emärne liga tider och begrafwen i störjan, funffe ända ute wid Faters krog, Hwilan eller Körsbärsbackar. Men ungdomen är aldrig modfälld och för att försöka min lycka begaf jag mig åstad utät wägen för att söka efter mitt förlorade förswarswapen. Det war icke utan att jag höll på att uppgifwa förhoppningen, då jag till min fora öfwerraskning säg den glimmande pistolen stå kapprak i landswägsgyttjan på den länga sluttningen i närheten af Fredentorp. Och äterkommen till mitt sällskap blef det ej ringa förwäning öfwer en få or wåntad tilldragelse. Men i Walllärra bäck läg en hel flock tama änder och snattrade efter fisk midt i nattens dunkel. — Högtiden till prydnad, sade Petter, och den äterfunna pistolen till ära, tror jag att wi anställa en liten jagt på de