Norrländska Korrespondenten – 12 januari 1859, sida 4

vJord till jord skall åter blifva, Men åt anden vill jag gifva Lif, som död ej vet utaf. Men det kännen J, ju båda, Makar, som ej lingen ekada Knoppen uti blom, Att på andra eidon grafven Blomstrar ock, lik Arons stafven, Hvad ej här till mognad kom? Bädda då Er älskling neder Fader, Moder, J bereder Höstlig vext för vår En gång skall den våren komma, Då Er nu begråtna blomma J full fägring åter står. —ck.