Norrländska Korrespondenten – 5 januari 1859, sida 3

Sedermera öfwertog han laiinet och läste Cicero samt inöfwade gossarna i långa lalinska utanlexor ur Liviue oc ro. merska folfets historia. Men ingenting war intressantare än då gubben skulle föredraga elementerna i astronomien od uttyda hiwlakropparnas rörelser. En jerupelare, som midt i salen stod såsom stod under bjelken, passerade för solen, och gubben sjelf war jorden eller någon annan planet, hwilken i pantal. ns ger, blanka blockstöflar, frack med mycket breda gammaldagsskört och en hwit west öfwer den yfwiga magen beskref sin elips kring jernpelaren, samt Höll på att före lora jemwigten hwarje gång han stulle förewisa jordaxelns lutning mot ekliptikan. Och att wi rundt ikring på afständ sittande skolgossar skull utgöra den himmelska djurkrersen, waduren, oxen m. m., faller of sig sjelf. Men stundom skulle jernpelaren passera för jorden och gubben sjelf för mänen, under det att ett ljus sattes på afsländ såsom foten, för att lära of huru man från jorden fan fe månen wörk, half eller i fylle.