sig i fronten midt för de fyra borden. Nu war det likwäl wid den tiden att man skulle stänga skoldörrarna och låta rådsplatserna kring borden flå vafanta under jultiden, ty julferierna woro hardt när. En och hwar som hade kämpat tappert gladde fin åt fina betyg eder fina, ebhur ru den tiden mycket små stipendier, och alla längtade hem till sina fäder för att afskudda sig skoldammet under jullekarna. Till och med sjelfwa lärarna woro icke missnöjde med denna fila skolpaus, och gubben Schrewelins skolans gamle fejare och trotjenare, som hwarje morgon eldade skolugnen och hwarje morgon hämtade runnedröd åt de små oc saffranebullar åt rektoristerna, hade ingenting emot en månads hwila under midwintren, ty gubben började bli gammal. Men gubben Åhlman, fom redan was rit rektor nåra ett halft århundrade, hade gått ifrån tiden eller tiden hade rättare gätt ifrån honom, ty ban sjelf flod fom en antik, men en wacker antif, midt i ett fremmande tidehwarf. Utmärkt för sin disciplin och den respeki ban forstaffat fig inom ynglingarin: