Norrländska Korrespondenten – 29 december 1858, sida 3

På ett lässörhör år 1855, der presten förmanode folfet til waksamhet och bön, för att bekämpa själafienden, och förflas rade ott Guds ord och bönen woro de enda wapen de kunde anwända mot dens na fiende, blef han under denna fin ut läggning warse en soldat, fom borta i en wrå fatt oc sof. Till denne wände ban fig och med thordönestämma frågade: Qan du nu säga mig med hywilka war pen man bör möta menniskoslägtets fars ligaste fiende? Soldater, fom af den bis fira tonen från presten genast blef uppe morgnod, swarade utan betänfande: Jo, herr paslor! honom borde wi möta med kulor och frut, fabel vd) bajonett ju förr dess beldre.7 Hmwadlär detta för fmar? — återtog preslen — od hwem anser bu då för wär farligaste fiende? — Rysfen, inwände foidaren. — — — — —