Norrländska Korrespondenten – 29 december 1858, sida 2

sDuda nyheterl upprepade fonuns gen, som nu, få rättan iid befriad frin sin forliga ställni g, fände fig åter modig och glad ända til ofwerdåd. Nej, min bina grefwe, jag ber er, spara då edra nypeter till ett lägkgare tilfälle. J dag ha wi ej tid att höra t erpa.. Era majestät täcktes förlåta, men safen år af wigt od) tål intet uppskof. Fjon mig, miaa herrar! fortfor ko. nungen u:an ett ld:fa höra inwändnin gen, Denta goda folfet behöfwer en wederqwickelse, och — Härd, hwar år du? Ryter ej björnsteken redan uppe i marfoleng OPraldden är färdig, ers majeftåt. uRvm, herr grefmwe, fade hertigen, ej utan en fia udd i sin ton; jag bedyrar att ni ej stall löpa den ringaste fara, ty den buje wi uu gå att besegra än par fymerad fom en hofman, fet fom en ka. pucinermuaf, aptit ig fom en dalkulla oc wäl steft fom en ärlig soldat Allons! Nosgåers köt oh motsalar hade i dag öfwerträffat fig sjelfwa. Borden dignar de af aurättningar, bland bwilkta et björnhufwud, firad: med persilja och la. gerblad, intog yedereplatsen. Franskt och