Norrländska Korrespondenten – 22 december 1858, sida 2

— ter bokstafwen. Land och folk woro wana wid segrar och naturmenniskan, wan att beundra modet och armslyrkan, bedömde riktigare än diplomaterna den unge fos nungens hjeltekraft. En uppmärksam betraktare skulle ha anat, att siora segrars förkänsla gick genom folkets häg på fjelfs wa aftonen före kriget. De unga fingo dansa i den största fas len bland betjeningens rum i gärdsbyge naderna. Jagtmusiken spelade; så flåtes ligt hade man aldrig dansat på Kongsör. Konungen med sin swit kom sjelf för att se uppå dansen och mottogs med höga jubelrop. Han hade, sia björufest till prydnad, smyckat fin jagtdrägt med nås gra of ben tidens prydnader. Ånaudar fonung Carl den långa alongeperuf, hwari ban finnes afbildad fom kronprins oc under fina första regerinsgår; ännu bar han den fina hwita spetshalsduken; den dyrbara kragen war förswunnen, men ej dessa mandyetter, hwilka han i en fenar re tid brukade sönderplocka från fina hofe herrars armar oc hwilfa i sanning woro for bräckliga ting, för utt rått passa in i de jernhårda napptagen under hans fälttåg. Hertigen, ehuru lätt firad i bee