Norrländska Korrespondenten – 15 december 1858, sida 3

Hastig befordran. Den berömde KudallertGenerolen Seidlitz bade fom kornett ofta råstått, att en rytiare fom lit taga sig fången medan ban ännu haDe fin häst, woro en feg stockare. Cined: lertid innåffode det en dag att Serdlitz i Konungens frite red öfwer fästningobryggon wid Glogau. Då de woro midt på bron, blefwe, på en wink of Konungen, windbryggorna framom och bakom udpdragne, och Korungen wände fir i detsoamma till Seidlitz, sågonde: — Ru är nt min fånge. Aanu ide Ers Majenat: swarade den djerfwe ryttaren, i det ban gaf häften svorrarne och satte efwer brostwärnet i Odern och simmade til stronden. — Såsom fornett bade han språngt ut i strönman, fom ryttmåstare red han upp på fosta marten. Receptet. En girig, fom, trots fin stora rifedom, ide wille åta fig mått, trodde fig wara sjuk, och sände efier D:r Heim för att söka räd. — Stall jag föreskrif wa nägonting fade Heim kort, satte fia och skref. Petienten saände receriet tiil apothetet. — Dm en timma fade provisorn leende — men tag en lorg med. Betjenten aterkom efter en tmma om provisorn inpackade: brö, smör, en hel söweitzerost, en ffinfa, win, o. s. o. Detta vor Hr Geheimerådet röreffrifs mit, och här är råfningen: 20 Nor.