Norrländska Korrespondenten – 15 december 1858, sida 2

iaAiiiegepssy Al om jag bara fingel utropade ing nägot modigare. RNå, hwarför inte, yttrade han; fer jag att du har fallenhet, få stall du merfs ligen fä lära dig urmakeriet, få att du en dag fun försörja dig dermed. INS! från den siunden war jag en helt annan menniska. — Hoppet log emot mig och jag kände mig få tacksam emot Gud och min ädle husbonde. Med ifwer och nit arbetade jag. Om morgnarne war jag den forsto i werkstaden och om aft na ne den sista. Medan andra roade fig om söndagarno, fatt jag hemma för utt arbeta och lära mig swarfwa med sträke. Jag tänkte med glädje på framtid och oberoende och att jag en dag skulle funs na försörja min mor och mig sjelf. Då min månore fög min ifwer och brinnande båg för ctt fort lära mig ur makareyrket, wisade han mig ökad wäl wilja och gaf mig nyttiga böcker atrt lasa på fristunderna, samt talade med mig, under arbetet, om min framtid och att jag ide stulle låta min luft for ert lör nande yrfe komma mig att glömma det jag fom qwinna äfwen hade andra plige ter att uppfylla.