Norrländska Korrespondenten – 11 december 1858, sida 2

s:iii 88. han ej borde bereda henne på ett möjlir gen felslaget hopp. — Lettie, jag bör säga dig, återtog ban, att den fan misslyckas, fastän jag ej tror att den gör Det, för min ffull, Lettie! Han säntte rosten. — För din skull, Henrik, swarade hon; äfwen om det ej skulle lyckas kan jag ej blifwa annorlunde än jag nu är. De följdes åt tll trädgården. Troligen förberedde henne Henrif på mer än en casus. Men hon mar lugn och för tröstansfull. J doktor Nashs och doktor Philipsons närwaro werkställde Henrik fdljande wecfå operationen. Hans skicklighet war beundtanswärd. Lettie ädagalade en dfwernaturlig själsstyrka. Jag sjelf war den enda fom war swag oc darnslig, ty när den war förbi swimnade jag. Den lyckades fulfomtigt. Min syster återsick sin syn. Flera weckor satt bon i ett mörkterum, men få smäningom iillät man penne att wänja fig mid dagsjjuset, och den giädje hon erfor då Hennes ögon ånyo sagnades wid anblicen af Gude gröna jord, fan ej med ord beskrifwas. penrik Crofts begarde henue till fin