Min blinda syster, af Charles Dickens. IV. (Forts. fr. föreg. N:o.) Under lopvet af dessa ferår återwände Henrif Crofts. Han war ofta hos of, pwilfet utgjorde ett af wåra storsta nös jen, men faftån vettie syntes nöjd och lycs lig, war han tyst och nedstämd. Hela palftimwar har jag fett honom Hå wid pianot med en på henne oafwåndt fästad dofter blid vå henne. En dag frågade han miz: — Jane, är du nervswag och rädd; jag tror icke att Lettie ar det. Hon för refaller mig ftisk och stark. Jag fötstod Hang mening och frågade om ban trodde fis hafwa funnit någor medel, hwilket kunde återgifwa Lettie sin syn. — Jo, jag tror det. Jag sag en oper ration i Parie; det war en ung flida