Norrländska Korrespondenten – 8 december 1858, sida 3

ee påstyndade bans studier. För hennes skull sträfwede han efter rykte, hwilket han genom fina förtjenster slutligen förmårfwade fig. Wi tillbringade tillsammans sex lugna år. Jag förde henne alltid både til och från kapellet. Henrik stluderade i London, derifrän be. gaf han fig til Edinburg och sednast til Paris. Hans moder fruktade, att Han stulle der bosätta fig. Twå a tre dagar efter detta meddelande, tydtes Lettie hafwa förlorat sitt wanliga glada mod, men snart äterwann hon sitt jemna lynne. Wårt lif war ej sårdeles omwexlande. Lettie war fängslad wid sin musik, jag wid mitt arbete. Hon hade ernätt en ganska sior fulländning i fin konst, od mången gång har jag seit en förre folk. fomling stäende i ett hörn af trådgärden, lyssna till hennes fång. Sedan den tiden har jag hört ätftillis ga utmårkta fångare od) sängerskor, men aldrig nägon som gjorde ett sä lifligt intryd på mitt hjerta, fom min stackars blinda fyster. Deanes fång lodade tårar ut mina ögon.