ATTTUUUUUU —A333 — När bon i kapellet höjde sin ljufwa, milda stämma tog den ljudet af de öfris gas; wära choraler. ehuru enkla och fonftlösa saknade dock icke, när de sjöngos af benne, sitt behag. J och för orgelns skull, föredrog hon stundom att gå till S:et Johannis kyrka, men wanan utöfe mar på of olärda en stark makt, oc jag tyckte mig ej hafwa firat min sabbath, då jag ei besökte det lila osmyckade fa pell dit wär moder, då wi woro born, sjelf ledt of wid fin hand. tettie älfaden storartade kyrkosången; en eder tvåns ne gånger bad hon mig entråget följa fig till katholska fyrfan; min länsla når stan led deraf då hennes deremot life wades til en synnerlig grad. Hon fån. be fig der, fom hon yttrade, lyckligare oc) båttre och mera tadfam mot Gud. Den fom förlorar ett finne, bar trolte gen mera förmåga att njuta genom de öfriga. (Fortsättning.) — —