fattig men nöjd; war han någon gång bedrofwad knotade han aldrig. — Du mäste lära dig att spela, fade han till Lettie, jag skall bli din lärare. Nu började han gifwa henne lectioner än hos of än hos fig. Han gaf henne andliga sonater of Händel och Haydn til terxor. De tyrfofånger han lärde henne woro långt mera storartade än wår methodistsänger. Det war en werklig niatning att lyssna till henne. Det war fom om hennes hjerta mottagit djus pare intryck af allt hwad fom omgaf henne och fom om hon egde förmåga att båttre än forr uttrycka fina känslor oc utgjorde det hennes trön att af tonernas mångfald sammansätta ett eget spräk. Minnet af Henriks tärlek fom förut före dittrade hennes lidande förmildrade nu pennes sinnelag. Hon som hittills warit känd för fin sarkafnska tunga lät frän denna stund aldrig ett särande ord undfulla fig. Att wi woro fattiga, faller af sig sjelf. Men wi hade wänner som woro goda mot of. Under tysthetslöfte fade mig fru Dacis att om jag ej alltid på dagen kunde erlägga pyran stulle hon ide preja