Norrländska Korrespondenten – 4 december 1858, sida 3

der doktor Nasös ledning. Bäda stodo i ett wänskapligt förhåliande tid of. Mel lan Lettie oh Henrik hade altid warit en wiss fympatbi, fafån jag ide tror att de derow talat med hwarandra. Wid åsynen af honom rodnade min syster och hon frågade om han ej wille följa henne i trädgården för att betrakta den hwita mossrosen fom stod i ful blomma. Men deras långa samtal lät mig förstä att de snar: öfwergingo till ett annat ämne. Når Henrik trädde utom porten syntes han bedröfwad och nedslagen. Dä vettie äterkom war hennes mine så besynnerlig att den i hög grad förstämde mig. Pi fru Crofts fråga: Har Henrik gåttt lemnade min soster ett fort swar i det hon gick in i sängkammaren. — Henrif ämnar sig till London, yttrade modren, mått? han snart sluta sina studier och sedan få en förmänlig plats. Doktor Nash ger om honom de bästa förhoppningar, och han är werkligen en lofwande ung man. (Fotsättning.)