sagt oss att om wi flyttade in i sjelfwa staden, fingo wi mera arbete. Men bäde Lettie och jag föredrog denna fläck, som fett of södas framför de tränga instärg da gatorna. Wär hyra mar ganffa bil: lig, men den måfte erlängas på dagen, ty wi hade en omedgörlig wårdinna, fom ej medgaf det minsta upvskof. Jag hade föresatt mig att förtjena pen ni gar till en Londonsresa, men bura det skulle tilgå mar en gåta. Med twå par händer hade wi bittills förwärfwat of ett torftigt upvebäle; att göra der blott med ett par händer war ett pro blem. Nilt folk fan ej föreställa fig hur ru otidlrådliga de små arbets örtjensterna äro när det endast är fråga om att för dagen lifaära sig, än mindre tillåta de of några besparingar för framtiden, IL Följande dag war Söndag. Lettie gick i tyrtan och jag ämnade begagna mig af hennes frånwaro för ant besöka doktor Nosh. Hon war fint klädd; hennes ut: seende hade en wiss wärdighet förenad med blygsamhet, som wål anstod en ung flika. Hon hade rena, wackra drag,