Norrländska Korrespondenten – 27 november 1858, sida 3

en klar underbart rundad qvartett af Mozart, en opera i fmått af Beethoven, en saga af Spohr, Onslow eller Roms berg; då upplifwades åter den fiufa, och hennes matta nerver vibrerade ånyo. Ehwad läkarne ån måtte säga deremot, men denna tröst lär hon ide beröfwa fig. Ännu fifta aftonen af fin lefnad längtade hon efter musik, oh bad om den ifråga warande qwartetten af Beethoven, med det tränande adagiot och den underbara cadencen, tilläggande med wemodsful aning: Den skall här nere blifwa min sista, liffom den war min färaste njut ning. Wid ähörandet of denna qvartett lår bon fom ogift hafwa blifwit intagen af fin sedermera blifna mans spel. Och hur lått blir ide den, fom förälskar fig i fonfls nårens werk, fir i bonom sjelfl — När qvartettspelarne, hwulla under den sorg. liga aftonen mål borde hafwa föredragit bet tränande Adagiot med mera skäl ån det nånsia blifwit speladt, fommo til cadercen, slog kleckan med längsamma flag åtta. Ea djdv suc höjde fig från den siukas läger, de spelande sprungo upp — Makan, modren, hade lidit ut.