Cyrist gifwe der ware min hjertelig fir — ban hörer mig till. Hwilken fom kastor en Ren i watten, ban sjunker till grunt; och hwitfen fom miner en fulltrogen wån, hans hjerta görs tung. Hwilken fom kestar en sten i watten, han sjunker der ned; och bhwilken som mister en fulltrogen wän, hans bjerta görs we. Hwilken som kastar fiäder på watten, ban floter dervå; och bwilfen fom äger en fulltrogen wän, han tänfer derpå Flyg bort, flyg bort, liten smöfågel, af liljeqwist och såg för min hpjertelig får: jag foömmer helt wisst! Floa bort, flyg bort, liten smäfågel, i djuvan dal od säg för min hjertelig fär: jag fomma der ffall! Från fina wandringar återkom hon merendels lugnad till sinnes och, fåfom det tycktes, med full frid i bjertat. I dag, hette det altid, par han talat med mig få wadert, oh han har bedt mig berätta hur jag nu har det. Tiden år ännu ide inne, då jag fär trycka Ho nom till min famn — säger han — men långe dröjer det icke. Länge dröjde det likwäl innan Mari, slutligen en gammal gumma morden, wandrade hädan den wag, som leder till ärlekens Fader i höjden.