Norrländska Korrespondenten – 24 november 1858, sida 3

den, och under hemliga möten på eu afffildt ale i fjället, dit Maris fintlighet letat vågen swuro de hwarandra troheten för lifwet. Herr Peders swartsjuka blickar woro emellertid ute på spaning; och full of misstankar, lade han ofta försat för fin lycklige rival, lömskt traktande efter hans lif. Bewekt af Maris böner och tärar, lemnade då Eisten trakten och gaf sig ut i främmande bygd, för att afwakta bättre dagar. Åren wexlade om, men ingen wexling ågde rum i Maris bjerta: hon förblef ständaktig i färlef och tro. Fadren dog, och Herr Peder trådde snart i brudstol med en annan flicka, för henne glömmande både Mari och fin rival, få ar sallhetsdagen ändtligen randedes för de trogna tu. Nu skulle de efter den länga skilsmäsfan åter mötas; för att aldrig mer flis jag. På Marisfiiens wälbekanta fråt hastade Eisten med lätta steg fin älffas rinna och bröllopsdagen till mötes. Al drig hade hans hjerta så klappat. J fröjdefull oro skyndade Mari ut för att så snart som möjligt få sluta honom