ta ännu en tid, om ejden afslöjande Red. af D. denaget ätaget sig saken. tta litet har Red. ap D. tagit reda på förhällanderna med titteln: ljus och dånt penningar. Då uti många andra stader dänkrummen uti kyrkan äro uthyrda för beredande af en behöflig inkomst för fyr: fan, har förfjamlingen härstädes i stället anflagit en liten ärlig afgift. För tjugo är fedan sunnos måhända 1000 mantalsstrifne personer och summan blef då hela 100 rdrargs, nu, dlit den måhända 200 jamma mynt. Ar detta for mycket for tyrkans underhåll? Euer erfånner ej Red. af D. att han äfwen här pratat i mwåde ret, eler hwem tror Red. af D. är den lycklige, fom får ljuspengarna? efter bånt pengar blott stå fom en fyllnad, efter Eder ofwikliga åsigt af safen. Det skall blifwa småtrefligt hora Eder lätda åsigt derom. Allt annat är dock en småsak emot det Red. af D. trott sig upptäcka uti det mjufvudtloja förflaget till kyrkogårdens utw:dgande, och art afgiften ännu utgår. Ait afgijten ide stadnade att utgå samma ögonbluick Red. af D. upptäckte det bhufe wusdlosa i sorslaget år mer ån förmånande. Det år ett af bewisen på Red:s af D. beundranswärda saktannedom, att Red. kunnat nedstrifwa en summa af 14,000 tor såasom åtgangna till den lagda ftens muren. En sak funna wi likwål wiska Red. af D. i orat. Arbetet kommer att fortsåttaa. Ar det ide rysligt. — Kyrko gården må gerna flyttad, men baden nes derom fyrfan kommer ändock att planeras i afsattser och planteras, och det hupvudlöfa forslaget bara en god frukt. Om Red. af D. wil taga betraktan-. De, att tytkogåtoen ligger nåra nog på stadens hogsta puntt, med fritt läge, och så byggnader deromfting, samt har en matt sa passande till tyrkogärd, att på ja Halen finnes maten, och att jottmangIden den tiden for slaget antogs, ej war få betyolig, att någon trängsel hufwudena emellan war täntdar, utan att en plane: sting war andamalet, fi fan måhanda Ned. ap D. ufjundeta, ait förslaget Aj wen hade itet skal för fig, fastan jorsam j Igen den ticen ej hade lyckan ega per soner inom fig med Red:s aj D. stora fak I fannedom. Augaende aftonsångerna år Red. af D. lars uppmåtksam, och når de börja en gang, fe wi troligen Red. af D. icke der; det hander få ofta att den fom målt prar tar umnst werkualler. Det blefwe ter långt att nu genmåla hela punkten, men wi bora hafva något åfwen för en annan gång, och wi loswa Ned. af D., att ide bufwa honom nagot swar skyldig, hwarken i den: na eller andra frågor der wi finna Reo:s af D. inbilskhet alt för långt framsticka. Wi hafwa långe mfett Red:s af D. mån ga olater, och fom wi belänna samma a igter I många fal, hafwa wi wantat att någon annan skulle gifwa Red af D. en behoslig ullråtrawismng, men förgäjwes, hwarfore wi afwen med förutsåttning At bumnva taknade såsom ntoskrisware mlå ut of på banan, och att wi ej troppa aj efter fötsta stoten fan Red af D. ware fullt öfwertygad om. gUä2 — Rn -n ?:F