tunnat blifwa Åarehåfeing, president, statsråd och hwad fom helst, blott man tilifa innehaft en annan egenskap, Den att wata adel, men eget nog går denna genwäg til gunst och kunskaper ide an för en ofrälfe — ban får skaka och skaka år in och år ut, men blit bara subaltern, det fan ide hjelpas. — Men huru war det med gardeshåsten, bar han fig för illa åt på representationen? Det weta wi ick, men art corpsens ära kunde blifwa förnärmad genom håsten, det är för oss jattiga smålänningar ide lätt att första. Gif oss några ord ull swar hårpå med det första. Under den tiden det stora krutmålet i Sundswall, satte alla pratare och intres. senter i safen i myckn werfsamhet, fick troligen ungen äfwen nys om saken, 1V bäst fom mäålet, enl Duettanten N:o 46 å afgjord. kommer en Kongl. Kungorelse daterad den 1 October detta är, och har i fina beftåmmelfer, ej allenast art ängfartyg ar förbjudet föra krut, mera ån til eget bebof, wid böter från 50 til och : med 200 Nor; utan äfwen att wid en sådan smugling, fom här warit åtalad, frutet watit förwerkadt och äfwen boter från 50 til Elihundra Ror kunnat somma i fråga. Åt ice P. O. W. ett riitigt söndagsbarn, som syndade medan in. tet straff fanns. Redaktionen af Dil ttanten Har uti of wannämnde nummer godhetsjullt forskonat Sundswalls nads innewånare från en grundlig afbasning — men den som wåntar på något godt wåntar allorig för långe. — Redafnonen of D. säger: wi wilja blott sarstildt fästa of wid waghäll. ningsafgiften, ljud och bänkpenningat, ans I slaget till fyrfogrrdeng utwidgande jämt. — — a— — — —— lönerna till aftonsängapredikanten och tren ne duplifanter och lofwa att afsloja en och annan ffattetittel Att det ide år skattetitttarna fom Red. af D. asslojat, utan något ännu warte, det måtte med: gi was, ip någonting sa kollosalt enfalldigt hafwa mi sällan fat, oh det alslö jar Red:s af D. egen britt på all salkan. nedom; men ingentung annat. Att 400 Ror skulle wara tillräckliga för stadens aua wägar både sommar och winter oh åndå efter Red. af D. tanta förslå ul en förändring och ferbättring af d. s. t. stadsbacken, år wersligen något få fore attadt afslöjande, att Red. af D. mun nit öfad beundran för sitt alldrig swifande sjelfottroende. Red af D. säger, att man på förändringen af baden wisserligen tånft en jmula men att påbörda Reo. ar D. någon förnuftig tanka i hwad han om denna fat skrifwit wore både ort wist och oådelt. Staden har både tänkt på baden, och äfwen låtit fin tanka fomma til hand ling, hwutet år litet bättre ån tantlöst prat, men fom fladen ej fan med någon fördel omlägga wågen utan i samman. hang med wågomläåggningen utt Sköns s:n, och det uppgiorda förflaget ide ännu wunnit någor afgörande på högre ort, emedan flere störte arbeten medtaga all penningeullgäng. få lära wi nog få wår rs