. CIHDOMMUCL.) Höken. Tystläten dufvan var! ty ännu känner ingen med hvilkens bud, till slygt hon lyfte vingen, ej heller den, som henne håller. qvar, men säkert är, att om du flyga finge — för dufvans väl, — jag klippa skull din vinge; Ty dufvotjuf, du, dock allvid varit har. — e.