n3:t3 ss—— kaumare, fyratio ätta francs! dermed kan jag betala en del af min skuld på hyran, och derigenom kan jag beweka min wärd att wånta på resten. — O min stackars mamma, bed den heliga jungfrun, att hon fastar en beskyddande blick på mig. Och Pascaline wakade hela natten mid ett ljus, upptändt till den heliga jung fruns ära, och läste alla böner hon fun be, — de skönaste sprungo upp ur bhens ned eget hjerta — för hennes moders solighet, ty hon hade icke räd att köpa några själamessor för henne, Men Gud älffar ide de lejda bedjar rena, ban mottager blott ett upprigtigt bjertas wållukt. Det war natten före ärsdagen af hens nes heligt älskade moders död, denna moder, fom ingifwit henne färleten til twenne wäsenden: til hwita rosor och till Gud. Under denna natt runno många dyr bara tårar på hennes bleka find, heliga tärar, ett skuldfritt hjertas owärderliga diamanter af kärlekens klaraste watten. Hon återkallade i sitt minne sin hänsofna moders sista stunder. Hon mindes få lif