Norrländska Korrespondenten – 17 november 1858, sida 2

( B.) — J Göiheb. H. o S. I. läses: Eåfom någet betecknande för wissa wederborandes uppfattniag of almänbetens billiga anfpråf, jemförda med någon Höghets beqwåmlighet, anför en brefstrifware från Westergorland, ett blotta tyftet, det H. K. H. Kronprinsen Negenten fule företaga en fard från Falföping til Sköfde, war nog för att drifwa ortens Kronofogs dar och Långmån, att rifwa ned en grindftolpe wid hwar och en af de otaliga grindar, fom asstänga landgwägen mellan nåmnde städer. Olydligtwis hade man ide hunnit med nedrifningen längre ån några fjerdingswäg från Falföping, dä ryftet befanns ogrundadt. — Hår bar nu den trafiferande allmanheten fått under årotal dragas med olägenheten af de omfring 100:de grindar, de fleste få tränga att de ej funna passeras af en wagn förs spänd med tre håstar, fom belamra mågen mellan Sköfde och Falföping, utan att mederbörande långfiyrelie aftat nödigt att taga ett freg för dessa olägenheters afhjelpande. Royktet att en fonglig verfon skulle sram war deremot nog, att åstadkomma en helt hastig omstörining. Sens mora: len blir, att fungliga refor äro nyttiga för landet, åtminstone der man har mänga grindar twärs öfwer landgmwågarne. — Engelska Amiralitetet har, med anledning af ångf. Austrias brand, slommit itt tänka på att forse flottan med eltflåcts ungsret skaper och betalning år gifwen ut anftåla försöf med en palenterad uppinning, bestående deri, att man anbtingar ranar vå ängtntelns osre del och dessa åttas i förbindelse med länga slangar, fom edas omfring öwer hela fartyget. Uts ryter eld, få skruswas blott på franarne, då ångan uiströn mar genom slangarne och dämpar elden.