Norrländska Korrespondenten – 13 november 1858, sida 3

— hans ansigte är förwänande lift — — Hwilfen är han lik, fru Grefwinna? inföll Jäger med en betydelsefull blid. jo — det är för besonnerligt — — men jag tyder att han liknar — — lifs nar — den olycklige Dahl — — hwem år ban? — Min fosterson, fru Grefwinna, nus mera min enda glädje hår på jorden. Er foferfon? Fa, min fru — — ni bar fett bo nom en gång förut — — på Carl XIII:s torg för tolf år sedan. Ha — — men — men bur kommer det till att han liknar — honom? — att an Oo! Det war min hemlighet. Er hemlighet! — store Gud! Han lifnar Dabhl, fortfor Jäger hwiskande 7:y han är den — olydlige jernbärarens dotterfon. Grefwinnan stirrade bleknande på 3åger. Hennes tärade blick sade mer än den wältaligaste tunga kunnat uttrycka. Den djuvpaste beundran, oc) den djupafte ånger förenade fig i denna blid. Ar ni lycklig, min Grefwinna? frägade Jäger efter några ögondlids paus. Ja, swarade hon! men ide få lyde lig fom jag funnat mwaral i (Slut.)