Norrländska Korrespondenten – 13 november 1858, sida 3

Högre upp på wenstra handen år ett härligt kloster, fom kallas S:t Anna, deruti wi mest hade wårt herberge, få långe mi woro der. Wid detta kloster låg också en trädgård, fom de fade, att Johannes, evangelisten, hade planterat. Karmeliters ne åto aldrig fött, utan fryddor, örter, rötter och frukter. Ännu bögre upp år ett fapell med ett trekantigt torn, omgifwet af några dam. mar. Hår mwifaded ett hål, uti hwiiket Elias skall hafwa hållit til, när han flyds de för Jsebel, och engelen spisade honom med watten och bröd. Midtemot sjelfwa kullen är en remnad klippa, utur hwilken fades, att Gud lät fig fe för Moses, når han gick framom honom; och fom Mose ide kunde fe hang ansigte, gaf han fig tillbaka. Ett märke wisas ännu i dag uti klippan efter frope pen och ryggen, hwilket år likasom en grop efter en fort och tjock man, med bakdelen af hufwudet, hela ryggen, förters na och utflagna armar. Högst på toppen synes det rum; der Moses undfick af Gud de tio budorden. Nedanföre på wenstra handen år ett kloster, fom kallas S:t Catharina. Muns karne gömma här S:t Catharina uti en hwit kista af finaste marmor, fom prelaten wisar åt pilgrimer od) christne, fom komma dit, hwilket han gör med en filf mwerftaf. En fetma flyter ur de döda ber nen liksom olja, faft den hwarken år olja eller balsam. Sedan wisar han fram hennes hafwud och det blodiga lakanet, fom hon är funnen uti. De hade ock en torr buske, fom stod bakom altaret, hwilken, som de sade, stulle wara densamma, som Mose såg brinna. Wi måste allesammans draga storna af of förrän wi fingo fom ma når till honom. Jag såg wål denna buske, men jag tror ej, att det mar den, fom Mose såg stå i ljusan låga. Dernedanföre är ett kloster, på wenstta handen, fom kallas S:t Johannes Dopa rens, hwilfet har en mycket wacker tragård med dammar och wattenkistor uti Grekerne hade der bredwid fina fame lingsstållen, fom tallades Koloizisi, och nägra hus, fom de namna Basilopoli, efter de föreburo, att twenne fonungafö ner skulle ligga der begrafne. Detta folk häller sig ej så snyggt som katholikerne, och år en stor stillnad mellan dem både i gudsdyrkan, sinnelag oc) seder. De ära både fött och flåft. Nederst inom porten få fyra turkiska tyrkor. Den ena hafwa de lemnat ät Grekerne och pilgrimerne att göra fin gudstjenft uti; i den andra år alt stilla, läst och tillydi. De sade, att derinne skul