Ungefär wid samma tid fatt fröken Nu: rora bredwid fin mor, fru Entefriherrin: nan T. och under stigande ängest uppe läte för henne en skrifwelse af följande innehäll: Min fröken! Härmedelst ätersändas min ring oh edra bref. — Som ingen förklaring öfwer uppträdet, morgonen af denna dag, ästades, få är jag förskonad ifrån att beböfwa afgifwa den, hwilket war få mycket båtire, ty om man affordrat mig en sädan, hade jag nödgats afflå vet. Det rätta förhållandet med den lilla gossen är min hemlighet och fan inte blifwa någon annans. Jag är hans fosterfar, men min fosterson skall aldrig sjelf bli befant med de olockor fom om: gäfwo honom fort före och fort efter hans inträde i werlden. En kärlek, som slocknar wid den första fläkt, misstänksamheten utandas, är och blir aldrig någon werklig kärlef. Jag har ingenting widare att tillägga. Edvard Jäger. Moder oc dotter sägo förmånade på hmaranbra.