Norrländska Korrespondenten – 10 november 1858, sida 3

—— — Det förlätligt om en fäslman blir röd i ansigtet fom ett nystrufet plant och alldes les tappar koncepterna, han må nu ha hållit oräkaeliga Härads och Lagmans ting. Hade man lefwat i Mytyens tider, stulle man fåfert tagit den lilla gossen för en kupido, fom enkom nedswafwat från Olympen, för att med fin egen bör ga närwaro uppmuntra de både ålffans de; men ty wårr lefwa wmi ej mera i mythens tider. Litsom hade hon blifwit fårad af en orm, ryckte den unga damen fin arm från kavaljerens oc den äldre war nära att dåna af fasa, 19 olyckan wille def. utom, att ett annot förnämt herrskap, fom äfwen hört det gälla barnsliga ute ropet, i detsamma wände sig om och blef ögonwittne till de färlefsbetygelfer, hmwarmed det söta barnet Öfmerhopade friherrinnans blifwande måg. Med kraftfull arm ryckte Friherrinnan sin dotter med sig och bäda päskyndade sina steg, utan att ens se sig om, under det att den förlägne fästmannen stannade qwar, förgäafwes bemödande sig att tysta munnen på den lille storstrikaren.