fart och säg sig ännu med de böjligaste knäweck i werlden liggande framför en smäningom eftergifwande skönhetsfot. — För alla — alla spökade Methusalems alder och werlden blef ortodox ätminstone i en enda punkt. Så stodo aktierna och förhoppningarna, då en wacker sommarmorgon är 1833 brunnsgästerna mangrannt lemnade det rymliga brunnshuset, hwars helsoeden skulle igenstängas, ty klockan war åtta och kaffefoppen hemma wäntade de bleka utwattnade menniskobarnen. Bland de många familjer, fom, pryd ligt utstyrda, sträfwade hemåt, war ett litet men nobelt sällskap, bestående af en äldre dam, bärande på en follt rade ett fyrtital af år jemte en sommarhatt af de rikaste blonderspetsar, och wid hen: nes sida en lika elegant flicka, wacker ehuru något bleklagd, som leddes wid armen af en ung man af nägra och tretti års ålber. Det war wår wän bäradshöfdingen Edvard Jäger, fom, ehuru ej sjelf brunnsgäst, konvojerade fin fästmö och fin blifwande swärmor, friherrinnan T., hwilka båda damer redan egnat tmenne