Hwarjchanda. Ett warnande exempel. Ett fruntimmer erhöll nyligen från fin wänninna ett bref af följande innehåll: van bu tänka dig, Louise, en fåran oerhörd olycka, fom hånde mig i förrgår? Jag satt och sydde i trädaårder, då unga Karl W. kommer in, fåtter fig bredwid mig och spräkar en stund. Derpå — men fan jag ocfå rå för att han år få oför skämd — ger han mig en kyss. — Nå, i och för sig hade den saken inte warit få farlig, men föreställ dig Louise, den der fotografen fom bor midt emot, han fer of; från fin atelier, fom ligger alldeles tatt inwid mår trädgård, och fotograferar oss i samma ögonblick wi foftes, och hån: ger derpå taflan ut i glasskåpet. Då Karl W. (tänk hwad skall August B. får ga härou!) i dag på morgonen går der förbi och får fe taflan skyndar han genast till fotografen och ber att få föpa den, men får till swar af den afsilywärda men: niffan att fotografien mar fåld och att han redan fölt 18 fopior deraf åt grannarna. Tänk dig min belägenhet! Din clyckliga wän Wibhdmina — — — — —