Norrländska Korrespondenten – 6 november 1858, sida 2

bon, hur bedragen skulle du ej bli på den mako, du tänkt dig i dina drömmar! du har tänkt dig henne ren och god — och jag — hwem är wål jag? — dig wäntar kanske — ja helt säkert wäntar dig en lysande bana — din mafa följer dig — du skall blygos för henne oh om du det ej gör, få fall hon alltid göra det, ty, medwetande af fig sjelf, mäste bon alltid tro, att du — att du åtmins stone bör blygas för henne — — fe der, min wän, hwarföre jag inte fan tillåta dig en sädan uppoffring — — jag wil inte att du skall lida — — tyst — — jag är inte få ocgennytrig fom du tror — ty, fer du, jag vill inte beller lida sjelfl — har du förstått mig nu? Jag har förstäått dig, Anna; men din bekännelse har för mig endast uppdagat en ny dygd, oc inbillar du dig, att uppstäckten deraf fan förswoga min fänfla för dig? — du will flåda elden, men, wid Gud, det är ej med olja man flice fer den! Men, Edvard! utropade Anna, fame lande fina sista frafter, Edvard! du wet kanske inte, hur swag, bur lättsinnig jag är — — jag känner mig nu ha flyrfa