Jernbäraren. (Händelse ur Folklifwet) Af Aug. Blanche (Forts. fr. föreg. n:t.) nnå, om du uvpskattar det få högt, min goda Anna, hwarföre då afsli en bön, ywarpå mitt lifs glädje och lfoda bero? — jag stridde länge med mig sielf, to jag fruktade, att de små tillfälliga tjenster, jag kunnat göra dig, funde få något utseende af egennytta både i Dir na och werldens ögon; men jag förmådde inte längre emotftå mig sielf — jag led alla de plågor, fom förfölja ett bjerta fom allwarligt ålstar och ännu swäfwar i owisshet öfwer sut öde — — mitt bes slut war fattadt och jag stref sill dig, fom du wet — — då kommer ditt swar och nedslär alla mina sörhoppningar — — jag wille inte tro min olycka, ty wane ligtwis tror man mindre på den, än på fin lyda — — jag beslöt tala med dig fjelf och bar derföre kommit hit i dag — — Anna, har du samma swar att