Aldrig nånsin någon qvinna Jag på jorden ännu sett, Af hvars mun jag kunnat sinna, Den sötma Edra läppar gett, Ei en gång den Fröken lilla, Som jag här på Lersjön 1) har, Kan den kraft ur kroppen drilla, Som mig jämt till Eder drar. Såsom katten ifrigt haster, För att gripa råttor små: Så jag mina fövter kastar, Då jag får till Eder gå; Men en räf, som misslynt viker Från den gås han vill ha fatt, Är jag uti all ting liker, Då af Er jag tar god Natt. Då Ni sådant välde eger, Öfver den Er älskar mäst, Hvad behöfs att Jag Er säger? Hvarför Ni nu får en Präst? 2) — I Lebensgross jag vill mig gifva, Fast jag nu i miniatyr, 4) Prosten D:s valspråk: Ne ultra crueem. 2) Choralen. 3) Fyrstämmigt. 4) Psalmodikon. — Boken utkom 1830; i hela Sverige torde väl nu knapt någon församling finnas, der instrumentet, såsom ledning för Kyrkosången, icke är kändt och begagnadt. 1) Komministersboställe s Nyeds pastorat. 2) Med sriarebresvet följde en silhe uette-bild