Norrländska Korrespondenten – 3 november 1858, sida 2

Under ett of dessa trån fatt, ungefär twenne är efter de scener wi uti nåns föregående fapitel tednat, en tjuguårig högwärt flicka, klädd i blärutig blus med grönt saffiansskärp om lifwet. Trädens rika skugga gjorde allt begagnande af hatt öfwerflödigt, så att man hade fritt tillfälle beundra den ljusflod af rika blons da lockar fom böljade kring de skönaste anletsdrag. Men det låg någonting os beskrifligen lidande i detta wadra anfigs te, hwilket skiftade färg den ena gången efter den andra, liksom sommarqwällen wexlar bwarjehanda kulörer innan solen sjunker. Än säg hon ner på det arbete, hwarmed hon war sysselsatt, ån lutade hon pannan mot fin hand, försjunken liksom i drömmar, än uppsteg hon, lade handen på bröstet och andades tungt, hwarefter hon återvände til sitt arbete. Mamfell Anna, ropade en äldre fruns timmersstämma ur ett öppet fönfter dere inwid, det kommer en båt på wiken, säkerligen ifrån Ulriksdal, för det är ins valider fom ro den och en ung herre fom sitter och flyr — gamla ögon fe altid längre än unga.