Norrländska Korrespondenten – 3 november 1858, sida 2

det midt öfwer wiken belägna högre skogbewexta landet, göra utsigten frän prestgärden högst angenäm och lifwande. På den ganska rymliga planen utanför sielfwa kyrkoherdehuset, fom på sednare tider blifwit omdygdt oc derigenom ers hällit est wida prydligare utsceende, ån det förr hade, resa sig nägra wäldiga kastanieträd. När det är midsommar och faftaniers na blomma, är det obeskrifligen ljuft att fitta under det i grönt och hwitt ffife tande taf, fom bildas af de lummiga trädens kronor. Också år det der den presterliga familjen wanligtwis tager fin plats, dricker sitt kaffe och sysselsätter fig med att sy och sticka med mera sädant. När kyrkoherden fär främmande, är det få beqwämt att föra de wälkomna gästerna under skuggan af kastanietråden och derunder ställa ett bord, försedt med den lifwande punschbuteljen och de der omkring ordnade glasen, som flitigt ifyllas och tömmas till allmän munterhet, medan man på samma gäng dricker hel sa och lif ur den tätt wid wägen flåens de granskogen, rik på lekande windar och jublande fogelsäng.