Norrländska Korrespondenten – 27 oktober 1858, sida 2

Jernbäraren. (Händelse ur Folklifwer) Af Aug. Blanche (Forts. fr. föreg. n:r.) 7Nå ger du Henne någon uppfostran? — det förefaller mig fom hon skulle förs tjena ett annat öde, än att slafwa fom piga i alla fina dar, eder bli gift med någon, fom inte förstär att wärdera henne. Heren har rätt — man skär inte guld med täljknifwar inom arbets-och tjensteklassen — nog har jag ffam till sägandes sirapat ihop få mycket, att jag fkulle funna kosta på henne — jag är sjelf en grof frabat, men nog wet jag för det, att god uppfostran är det bäfa, en far fan skänka sitt barn — det enda fom oroar mej, är att jag då fanffe mår ste skiljas från henne — att jag inte får waka öfwer henne — ett wackert ansigte pryder qwinnan, men det kan också bli hennes olycka — mången natt har jag legat och) funderat på den saken — ja,