Norrländska Korrespondenten – 27 oktober 1858, sida 2

:OOV)ss CL . Å8 jåttelita wärds rockor och stego utför trappan, beledsagare af denne. När de kommii till porten och stannat för att taga afffed af hwarandra, räckte Jäger fin hand ät Jernbäraren och fade: På hwad sätt skola wi tacka dig för de tjenster du bewisat of denna afton? Tada mej — jo derigenom, att ni inte besöfer mej mera — bör han det, berr kurtisör och färgare — jag fåg nog bur ban spånde ögonen i flickungen — god natt! god natt! Och ren igenslagna porten skiljde wärd och gäster frän hwarandra. Hwilken förträfflig man! ropade Jä ger, och denne är blott en fimpel jernbärare! Hwilfen fraft! hwilken redbarhen och denna kärlek för fin hufstrus minne — denna öqhet för sitt barn! Har du fett någon gudowligare was velfe! utgiöt fig Dahl: Hrilfa ögon! hwilken hals! du fåg hennes händer — ad min Gudl — men du säg inte hene nes fötter fanhåndal — jag swor öfwer dig, för att du narrade mig in på Blåa duken; men nu wålsignar jag dig, för du har wisat mig en Madonaa, fom inte