Norrländska Korrespondenten – 23 oktober 1858, sida 3

MSiser herrn det? men det bänder (ifs mått ibland, att de goda englar försofwa fig, swarade Jernbåreren. Ånna inkom nu, bårande en bricka, försedd med en liten qwallsward bestäende af bränwin, smör och bröd samt nä gra bitar metvurst. Wärden slog i, söp tll oh bjöd, och gåsterna dröjde ej att följa bang erempel. Aldrig hade en qwållsward fmafat dem fi fom denne. todan slog tolf uti G tyrina kyrka. GÖå nu in och lägg dej Anna — god natt, lilla fnyte — wackert liten — är snort lifa lång fom jag, fast hon bara år ferton är — nig för herrarne nu — god natt med dejl Anna neg och förswann. Denna flicka är dit enda barn? frås gade Jäger. Ja, men hon är allt för mej — det är min enda glädje — en far bör inte skryta med sitt barn, men god är hon, det sta Gud weta, och mån om mej — aldrig har hon gjort mej den minha förs argelse, och lärattid fen. (Fotis.)