Norrländska Korrespondenten – 20 oktober 1858, sida 3

ÅH beware, swarade jernbäraren, pet är wäl inte finkigare för berrur ges säller att få för Pontius Pilatus, än annat hederliat folf. Yynte finfigare? genmälie Dahl, jo ganska kinkigt ändå. DÅ hwoorj;ör det, om jag får wara få näswis oc fråga? Smwarföre? — jo wåra slägtingar, wåra fästmöar — vSefållers slagtingar och fästmöar äro wäl inga kammarherrar och hofdamer heller. Skaffa of ut, farl, oc) det på ögonblicket, få framt du ej — Ty bror, afbröt honom Jäger; ens daft du Axelson, fan hitta på något sätt att hjelpa of ur klamman — jag bedyrar på min heder, att wi utsättas för många ledsamheter, om wi mäste parera Polisen! Det finnes blott ett enda medel att komma bhärifrån, swarade jernbäraren, loch den kurn duger nog, få wida ni inte äro lika rädda om skinnet fom om anfeendet. (Forts.)