Norrländska Korrespondenten – 20 oktober 1858, sida 3

A Undet detta tumult i det yttre rums met woro de trenne gåfterna uti det inre i ganska stor förlägenhet. Jäger och Dayl fruktade på det högsta att på något fått dlifwa inblandade i en affär, fom kunde föranleda till kallelse oc flämming inför Kongl. Poliskammaren, enär osäkert mos re, huruwida berörde myndighet wille antaga deras berömwärda kärlet för folk: lifvet såsom ffäl för deras wistande på ett få illa kändt ställe, helst de nyffjelfs wa warit hjeltar i en dylif lek. Jernbäraren stod med armarna i kors oc betrakta småleende fina båda famras ter i olyckan. mRan man inte komma ut genom det: ta fönfter, ropade Dahl, i det ban börs jade undersöka ifrågawarande fönster fom derwid befanns få smalt, att om också hufwudet lyckligtwis kunde komma ut, den öfriga kroppen bestämdt stannade innanför, hwarmed man omöjligen kuude wara belåten. Hur i Guds namn skola wi bära of åt, för att komma ur detta Hål? frågar de slutligen, med en orolig blid på jernbäraren, Jäger som likaledes förlorat tå lamodet.