Norrländska Korrespondenten – 16 oktober 1858, sida 3

1823 uppkom ett myteri i Jernwågen bland arbetsfolket. Jernbärarne hade en wecka förtjent owanligt mycket vå ut wägningen af Engelstt staljern, ty de ber taltes bäde för uts och inwägning ehuru de ide hade annat att göra, än trangportera godset från ena fartyget på det andra, i stallet för att bära det förft in i wägen oc sedan ut derifrän — bde fins go, med ett ord, dubbel betalning för ens telt arbete — det war en rigtig högtids:dag för alla. Men följande wecka fom och allt åte. wände på gamla foren och ingen dubbel betalning hördes af. Då började folket under knot efterfråga orfar fen dertill, men afsnästes med hårda ord, fom ännu mera ökade förbitringen. En stor del af mina kamrater rusade då opp till Poliskammaren och klagade. J stället för art undersöka i hwad mon flac gomwålen härledde fig frän orättwisa eller misstag, haktade man de ifrigaste och förs de bort de öfriga. Då du, Areljon? frågade Jäger. Jag läg då sjuk, ty annars hade oc lyckan inte händt; men för det att nuins gen fanns pä stället, fom med nägra go, da ord och lämpor wille höra det stackars