Norrländska Korrespondenten – 16 oktober 1858, sida 3

att det fordrades anbringande af ett får skildt maskineri till borrarnes indrifwande för att fulborda helgerånet. Men äfwen då motstod den ofantliga massan alla bemödanden att störta den till marken, intill def, under dödsmörkret af en ftore mig natt, den aflidande jätten började sucka och swigta för winden och slutligen stupade för elementerna, hwilka ensamt, ofwanifrån kunde fullborda hwad de men fs liga myrorna börja i stoftet. Dass fall liknade en jordbafning och hördes på femton engelsta mils afstånd, wid Murphys Diggings. Det höggs ur denna stora stam omkring tusen amerikanska stafrum ) wed, och det nedsjönk tolf fot djupt i den dyjord fom utgjorde stranden af en når: belagen båd. Jcke längt från det flåle, der det träffade marken, stå tvenne fologsala medlemmar af samma familj, kallade Gardisterna. Dyjorden från bäcken uppnånkfte omsring hundra fot högt på deras stammar. Då det låg på marken, hade det en längd af trehunoratwå fot, utom stubben och toppen, fom blifwit af. bruten i fallet. Stora tråd hade brutits i bitar, fom skaftet af en lerpipa, och ffos gen rundt omfring war spjelkad och kastad ull marken. På den nu jemnade platsen äro uppforda hotellets källaresal och twenne kåggelbanor, fom haswa en parallel längd af åttioen fot. Ett bland de mest anmärkningswärda tråden i denna grupp kallas Stogens moder. Detta år nu det högsta i lunden; det är trehundrat ugosju fot högt, ful komligt talt och af wackra proportioner samt för nårwatande det största träd i den kända werlten. Det är nittio fot i omkrets. Jnun def stam kunde uthuggas ett rum så stott som ett wanligt format och få högt fom artiteten behagade göra det, utan att hwarken trådet skadades eller def ytltte utseende skulle lida deraf. Detta träds afbarkning företogs 1854 till en höjd af något öfwer hundra fot från mars fen, i assigt att förewisa barken utomlands, och saken werkstålldes med få mycken ffidslighet och flit fom en hop schakaler skulle utwecklat för att afgnaga benen på ett dödt lejon. Så stor war dess lifskraft, att ehuru sulltomligt kringskuret och be röfwadt alla medel til sitt underhåll, ut wecklade det årligen nya barr ända tid förlidet är, då def förtorkade och fwitnas de grenar wisade att naturens krafter woro uttömda. Men hela gruppens dimensioner blekna inför den sallne jattens, fånd sasom Sto