FSmvem är. inte road af det? men fer ni, gubbar, när skall en arbetare läfa? mARrelfon har rått, inföll Dahl, oh derföre är det lyckligast för arbetaren, få framt han will berga fig, att läta böderna wara — allt hwad han behöfwer är en stark och frisk fropp, härdad wid are bete od mödor, oc har han någon ledig flund, beböfwer han den nog för pwilan — att läsa wore ett arbete mera, med hwilken han swärligen skulle stä ut. Än i dej, färgare, du talar fom du wore en fint uppfostrad man! har dåars betaren ingenting annat ån fin fropp att sörja för? — han har wål också en själ få liten den än är — — få framt han inte will dö fom en hund när han far hädan, bör han wäl få mydet förja för fin själ, att den ej alldeles kromper ihop oc torkar bort medan han lefwer — — inte fan det wara ett arbete att läsa; men konsten att wäl anwända hwad man läst är möjligtwis arbetsamt nog. Jag läser så ofta jag kan och det roar mig mycket — att anwånda hwad jag läst, kommer aldrig i fråga och) derföre befar rar jag ej något nytt arbete. Nå hwad laser du för böder?