Norrländska Korrespondenten – 16 oktober 1858, sida 2

2— 27— öl och swagdricka kan wara nog ät dessa frabater! De hår winterq vällarna7, yttrade fig Jernbåraren, äro lika träkiga fom tån ga, isynnerhet för en arbeture af mitt flag, fom mäste fuga på ramarna, når det behagar wår Herre att sätta p för fidfarten wMen en fernbärare, inföll Jäger, Ybehöfwer ide heller om wintren fafna arbete oc för dig, Axelson, bör det wäl wara lätt nog att få det. Rå, för tusan, ni måtte wäl inte tro, att jag ligger på latsidan heller — fan ni gissa hwad jag sosselsätter mig med under en ärstid sådan som denna? — jag wäfwer strumpor — ni skrattar — må så wara, men sannt är det — och lustigt måste der se ut, det medger jag, när en sådan grobdian fom jag sitter i wäfstoln och låter skottspolen dansa i en hand, wan att handstas med jerns fången. Rå lönar det fig, frågade Dahl. Xnte just särdeles, men man beböfmer åtminftoae inte sjelf gå barfota. Är du aldrig road af attilifa? frå gade Jäger.