Jernbäraren. (Händelse ur Folklifwet) Af Aug. Blanche (Forts. fr. föreg. n:t.) En jernbärare, fom är det minsta mån om fig fon säledes ganska godt berga fig jemte de fina och äfwen för framtiden hafwa en sparpenning tillräcklig för be redandet af en bekymmerfri ålderdom. Men bränwinet, fåfom wi noss nämnde, det wålsignade bränwinet följer jernbåvaren, liksom rosten jernet. Nykterhetsifrarne, hwilka — det möste man med beundran erkänna — lemnat ingenting oförsökt — hafwa äfwen kastat sina blickar på de der waldiga rosifärgade gestalterna, som slamra med fina jerne stänger i wågens djup; men alla försöf hafwa strandat mot dessa jernwiljor. Man berättar, att för nagon tid sedan en proselypt derstädes blifwit gjord, men som warit nära att gå under på försöket, hwarföre han återfallit med fördubbladt nit i fin gamla fynd. Att han inte förs