dandshöfdingen wid bewåringsmönstringarne. De gamle weta dock omtala, att en erkebiskop för många år sedan reste öfwer landet, som man hade gjort mycket tillställningar för. En länsman hade wid fin by ställt opp några och 20 stycken bondflidor att kasta fransar och blommor, och den höge resanden hade frågat länsmannen om det war hang barn a0efam mans. För några år sedan hade wi också alla Upsalastudenterna hår, då de reste til Köpenhamn, oc undfägnade dem med froppkakor m. m. Men de dröjde blott en stund för att befe slottet, fast en be ffedlig gumma wid hamnen försäkrade dem, att det gamla ffrållet war ingenting att fe emot mwår nya klockstapel på torget. Hittils har det just inte Heller i riket warit få grufligt godt om Prinsar att fara omkring i lanpsorterna, men nu, gurskelof, fan man snart så fröjda sig åt deras besek Här skola de alltid wara wälkomna, om de wilja hålla till godo med hwad huset förmår. Prinsen lärer sagt, att wi snart frola få telegraf häröfwer och tll Gottland. Wår Landshöfding, fom just år en får nakarl, gör nog sitt till, och fom gotilänningarne wål ej heller lägga armarne i kors, få fan det nog bli af. Samband med den öfriga werlden — det år juf det, fom wi sakna och behöfwa för att ide stanna alltför mycket efter wår tid. AL —