Norrländska Korrespondenten – 13 oktober 1858, sida 2

Naturligtwis utsaller swaret jakande; mås hända skall communicanten häraf låttelis gen få anledning att tro det han sålunda uppfyllt allan rättfärdighet. Detta slaget (hjertats förkrosselse, längtan efter förfoningsnåden) går ej ut genom dylikt examens måfende. Omöjligt år nu att meddela pivilforlig aflösning, den wilforliga åter år en stötesten, fom spiittrar lyrkans enbet: huru bete fig? Måhända helt enkelt borttaga denna formel och i stället, efter syndabekäånnelsen, uppläsa en bön innehållande det af lagen krossade, men genom upprigtig fyndabes kännelse lättade hjertats utgjutelfe af tills litsfull förtröstan och återwunnen frid. Eller mähända bäst med David (Ps. 51: 3, 4, 9, 11, 12. 13, 121): Gud ware mig nadig etc, hwarefter presten stiger upp, wånder sig till förs. och säger: Säll är den ywilkens öfwerträdelse förlås ten är m. m. Ps. 32: 1—5. Ps. 51: 12, 13, 14 lunde til åfmens tyrs också låsas efter uppstigandet. Onekligen är ofwanstående tanlar och förslag förtjenta af all uppmärksamhet, och Redaktionen wore färdig att åt dem egna sitt fulla bifall, om den wore förs wissad, att det åsyftade ändamålet: Kyrs kans enbet, dermed wore i denna del wunnet. Detta år dod iwifwelaktigt. Ty hwilken fan weta, om ide på detta fårt ett nytt parti af missnöjda skulle framfoms ma med nya anmärkningar mot en mes thod, enligt hwilken ingen absolution förkunnades, då de hwarken fingo höra en wilkorlig eller owilkorlig utalas före nattwardens annammande? Då Jnsändaren ganska riktigt anmärker den oc wilforliga aflöeningens omöjlighet från menniskoläppar, måre den wilkyrliga Was ra den enda, fom af dem låter fig uttas las. Denna finnes oc i alla äfwen ål: tre Handböder antagen, ehuru olika ute trydt. Endast Frälsaren, fom såg hjere tats tankar, funde förfunna en owilkorlig; men äfwen fan nyttjade stundom den wil: korliga, t. ex. med de orden: ske dig, fom du tror. Det torde derföre wara bäst att få wäl wid skriftermålet, fom wid e vangelii predikan eljest, framställa nådens wilkor, och sedan derunder lägga den af ösning, hwilkens tillegnande ytterst måste pero På den apostoliska regeln: pröfwe menniskan fig fjelf! i (Jnsändt.) Prof på en Bibeltolkande Skol: lärares bildning. En Seminarift (numera Follskollärare dh conventifelpredifant) fom på lediga tunder utöfwade det lofliga målareyrket — i förbigående sagt lår mannen snart unnit det wara angenämare och förmån: igare att uppiräda såsom bibeltolkare och onventitel predikant — aflår för ej långe edan en få lydande kungorelse: Om nägra af församlmgens wänner afwa nägra möblor, åldon eller annan öbel fom wännerne wilja hafwa s. k. ÄÄAAAÄLAÄ ÄÄAAA —