salatiden och dessutom flitig besökare af Lings gymnasiif. Ett fnytnäfeslag utdeladt och återgifwet på en frog, än en elektrisk gnista för alla närwarande. Kunderna rusade upp från fina bord och blandade fig i den als warliga leken. Jäger, någorlunda wan win dylika uppträden, föfte mäkla fred och lofwade bjuda hela laget på bränwin: men detta fredsord, fom otwifwelaltigt fule hafwa förlamat de upplyftade armarne, hördes ej bland skriket. san will inte supa med mej, skrek smeden, hon år flurff! han flår ut bräns winet bakom bordet. Slår han ut bränwinet bakom be.s det! ropade fru Strömquist, som trängt fig fram bland fina rusiga funder; går det inte i honom kanhända? — bättre folk än han har smakat det — skäms du inte farl! kanske jag laggt förgift i bräns winet din glop! Dussintals armar höjde fig, wid dessa ord, mot den Radars Dahl. (Forts.)