i laga ordning inställa. För ad del, Hr Selahn, lät den frågan förfalla. Den gör endast fiasco. Han har ju ändå något att hwila på, t. er. beskollningen för ilUwilja hos den, fom understod fig att i Tioningen gifwa Hr Selahns frånwaro tillljänna. Goda räd åro dyra. Sådana har dock Hr Selahn, och ett af dem lyder få, att man, till undwikande af ofwannämnde beskyllning, bort hos YWeederbörans de anmäla hans fel Den fom ändå we tat, att detta bättre behagat Hr Selahn! Men man trodde ej, att han skulle wara mera road af en anklagelje ån af en line drigare erinran. Wille han dessutom tyda allt till det bästa, nog kunde han finna en bättre sötklaringsgrund ån ilwiljang för en åtgärd, fom afser skolans wård. För öfrigt må, med förbigående af Hr Selahns för ämnet främmande utmwifnin: gar, här flutigen anmärkas att mycket obehag å ömse sidor kunnat undwifag, derest ide Or Selahn sjelf i fin förklas ring nedlagt frön till ohemula tillmalen, hwilka — wi wete det wål — ten annan Tidning inympade, af Hr Selahn, med synbar förnöjelse, bliwit här och der före: wisade, såsom trofeer efter wunnet fåltflag. Sjelfforswaret blef til följe deraf en obehaglig skyldighet, fom ide kunde unde wikas. Hwad wi doc gerna undwifa år att, i lithet med Hr Selahn, tillågga ett gifwet saktum mot ver, fom det ej förtjer nar. Derföre wilja wi oc antaga, att den nu omhandlade försummelsen mindre berott af tjenstena wanwård än af ett tillfälligt forbiseende af lagens kraf. Dre Det pligtförgåten år Hr Selahns eget, men år ej af of i denna skriftwaxling bes gagnadt. Hwad man Åter, wid en dylif stäauning fom Hr Selahns, skulle wänta, wore få mycken resignation eller åtminftone moderation, att den felande icke höjde sin stämma allt för högt, ända upp ijftrits tonen, under fin ändå fruktläsa anfträngning att klåda fin förseelse i oskuldens drägt. Minst fan detta lyckas da, når man öppet, i ett öppet bref7, förklarar, att man ringaftar ett godt witsord af behörig person, under det man likwäl åberopar detsamma till skydd mot en anmärtk ning för en sednare tillkommen förfummels se. Det amplafte witsvrd, fom Hr Se lahn fan winna, är wål andå det, fom han, med fin i det 7öppna brefwet få blygsamt omtalade frarpblid, pröfwar rätimift att fig sjelf owåldigr tilldela. Jnsandt till Hernöfands:Poten. Upplysning om fanua förhållandet wid Prestmötet i Piteå. Att underteknad ogillade hela Förslaget om adjunkternes aflönande är wisserligen sonnt, och det på den grund, att det för alla små och swagt lönade Pastorer blir i hög grad orättwist betungande. Men innan discussion derom började, framstall. de jog till Biskopen ödmjuk anhållan, att 2:dra mom. fom tillstyrker minimum af Adjunktslöns förhöjande til 30 tunnor etc. skulle, isoleradt från Förslaget, fram ställas til antagande, och hwartill jag högeligen uppmanade Herrar Pastorer i